Valda delar ur                 

VERKLIGHETEN                                                                                                                                                                                 Minnen av ett långt och rikt liv                                                                                                                                                    Sven Törnqvist

sid. 5                                                                                                                                                                                               "Min morfar Gustaf Larsson (1857-1917) var lantbrukareson från Förlunda Hofsta utanför Örebro. Han var gift med Alma Winström (1860-19149. Jag har sålunda inga personliga minnen av mina morföräldrar, de dog innan jag föddes (28 februari 1918). Morfar hade grundat en kolonialvarufirma i Örebro Bröderne Larsson, som hade mycket gott anseende.                                                                                                                                                                                      Det var alltså dessa två familjer som begynte sin förening genom förlovningsfesten på Klockarhyttan den 30 juli 1911. Mina morföräldrar och farföräldrar hade emellertid mer gemensamt än att morfar och farfar var framgångsrika affärsmän. De var också mycket verksamma inom kristet arbete. Gustaf Larsson anslöt sig 1880 till Lutherska Missionsförsamlingen i Örebro och fick olika förtroendeuppdrag inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, var i många år medlem i dess styrelse. Han var också kyrkvärd i Örebro."                                                                                                    "Mor hade varit söndagsskollärarinna i Lutherska Missionshuset i Örebro."............                                                                  "Jag skall också berätta något om släkten på min mors sida. Mor var nummer tre i syskonkretsen. Den äldsta systern Seidi, var gift med Sven Johnson, chef för och ägare till Johnson & Hill, välkänd pappersfirma i Örebro. I detta företag var Johannes Arén anställd som kontorschef. Han var gift med dottern nummer två, Hanna. Den yngste i syskonkretsen var Emanuel, bilbesiktningsman i Örebro. Det var han som ordnat med bilskjutsarna till förlovningsfesten på Klockarhyttan. Ett utslag av hans stora bilintresse var att han lärde sin syster Ingeborg att köra så att hon när hon tog körkort var en av de första kvinnliga bilförarna i Sverige. Emanuel gifte sig med Ebba Behrn och de tog namnet Bartoll."........                                                                                                                                                                                         "Med kusinerna Johnson, Arén och Bartoll knöts starka band och känslan av samhörighet har blivit allt betydelsefullare genom åren.".......                                                                                                                                                        "Morbror Sven och morbror Johannes, Johs, var engagerade i kristen verksamhet, EFS, KFUM, Svenska Missionen i Kina, RKKF (Resande Köpmäns Kristna Förening, senare kallad Gideoniterna). Dessa gemensamma intressen var ett band inte bara mellan de tre svågrarna utan knöt också på flera sätt ihop familjerna.                                                                                                                                                                                                                       De tre systrarna, Seidi, Hanna och Ingeborg, var i många aseenden mycket lika varandra. De tog mycket ambitiöst på sina uppgifter som husmödrar och skapade vackra ombonade hem för sina familjer. De var stolta över sina kunskaper och färdigheter i allt som rörde hem och hushåll. Jag kan ännu se dem för mig hur de hälsade på varandra när de träffades, varmt och hjärtligt men ändå litet högtidligt. Var och en tyckte om att visa sina systrar matkällarens förråd av konserverade trädgårdsprodukter. De bjöd varandra på lyckade inläggningar av bönor och bär.                                                                                                                                                                                                         Alla tre bistod sina män i deras frivilliga uppdrag inom kristen verksamhet. De arbetade i KFUM-syföreningar, de styrde med basarer och försäljningar, var med om att hand om gästande missionärer och talare. Lojalt och på något vis oreflekterat ställde de upp på det patriarkaliska samhällets villkor. Jag har ibland undrat över vad de skulle haft för yrken om de vuxit upp idag. De  ar begåvade, viljestarka, praktiska kvinnor. De hade god skolunderbyggnad, var språkkunniga, musikaliska, litteraturintresserade. Ändå levde de i skuggan av sina män så som man skulle göra på den tiden och i den miljön. Mor var nog den gladaste, den mest utåtriktade av de tre systrarna. Hon var mångsidig och handlingskraftig, såg till att hon hade modern utrustning i form av tvättmaskin, AGA-spis o.s.v. i kök och hushåll. Hon satte igång egen barn- och ungdomsverksamhet inom KFUM och KMA (Kvinnliga Missionsarbetare)."                                                                                                                                                                                                Sven, Seidi, Ingeborg, Hanna och Gustaf                                    Ingeborg och Emanuel    

                                                                                                                                                                                       tillbaka